En av de som kritiserade Rosenius och hans vänner hårt var teol. d:r Ternström. Han ansvarade för Nordisk Kyrkotidning. I en högmässopredikan år 1867 skall denne man ha yttrat följande: "Kristus har instiftat kyrkan; men då djäfvulen ville göra kyrkan riktig skada, har han också i vår tid instiftat en anstalt, som kallar sig Evang. Fosterlandsstiftelsen. Kära åhörare, vakten eder för den stiftelsen! Hon skall endast föra själar i fördärfet."

Ternström angrep även Rosenius personligen i sin tidning. Rosenius fick både heta "en löngnare och bedragare"; hans lärjungar och vänner fick öknamnet "Rosenpietister".

Men det var inte bara Ternström som uttryckte hat och avsky mot Rosenius. Under 1840 talet och i början av 1850 talet var det inte så sällan som sammankomsterna och mötena fick avbrytas för att stenar kastades in i lokalen, och folk som hade drucket försökte avbryta föredragen.

Det var även så att andra människor var arga på honom och ord som: "Den fördömde läsarprästen" mm var inte ovanliga. En man påstod att Rosenius förfört och fördärvat hans barn.

Så här berättar B. Wadström i sin bok: "En dag, då Rosenius blifvit uppkallad till polismästaren, möttes han i det yttre rummet af en välklädd, "bildad" herre, som med flammande blickar och blek af raseri gick emot honom, förde sin knutna hand tätt intill hans ansikte och sade: "Usling! du har förfört och fördärfvad min syster; det skall du ansvara för inför både Gud och människor!" . Då Rosenius nu lugnt anhöll att få veta "med hvem han hade äran att tala", fick han till svar: "Det angår dig icke!" Men efter en stund uppgafs dock namnet, hvilket var för Rosenius alldeles obekant. "Däraf förstod jag", tillade Rosenius, när han omtalade detta, "att den mannens syster måtte ha varit bland mina åhörare samt blifvit vunnen af Herren genom ordet och anden; det var detta han åsyftade med orden: förförd och fördärfvad."

Tillbaka till början!