Carl Olofs yngra bror, Martin Rosenius, docent i teologi och senare e.o professor i Lund, har berättat följande om sin bror Carl Olof.

"Jag kan, så långt jag minnes, aldrig erinra mig, att han någonsin på allvar var i någon ekonomisk förlägenhet, något som annars understundom plägar inträffa med nästan alla människor. Om denna angelägenhet tänkte och talade han ock litet annorlunda än andra. Under min studietid i Uppsala hände det t.ex. någon gång, att jag till honom yttrade en åstundan att få göra en resa upp till Norrland för att hälsa på min moder, men att jag icke kunde, emedan jag saknade medel. 'Åh', sade han, 'till sådant, som är så naturligt, som att hälsa på sin gamla moder, skall Gud nog gifva medel.' Själf vågade jag dock aldrig egentligen begynna praktisera efter denna grundsats. Men nog såg jag, att han alltid gjorde det, och att det likväl alltid i det lekamliga gick lika bra eller bättre för honom. Och då vid ett brödramöte hos gamla mor i Norrland det en gång oss bröder emellan blef tal om underhållet för mor och systrar, och han själf hade åtagit sig en god del af omtanken därför, minns jag, att han till slut yttrade: 'Det gör mig dock icke mycket bekymmer, då man har det så som jag och Agatha, att vi nämligen få af Gud det vi behöfva. Det var, såsom om det hade varit något eget för honom och Agatha att få lefva på det kontot."