Eller kanske du tror att man kan ringakta Gud, därför att han är så rik på godhet och skonsamhet och tålamod? Vet du då inte att Guds godhet vill driva dig till omvändelse? (Rom 2:4).
Borde inte alla människor väckas och inse betydelsen av dessa ord? Vem kan säga, hur rik Gud är på godhet, skonsamhet och tålamod? En hel värld full av Guds välgärningar och nådebevis, förklarade i evighetens ljus - vilka förebråelser och vilken blytung börda på den själ som aldrig lät övertala sig till omvändelse! Godhet är det sinnelag som vill tjäna andra människor, även okända och ovärdiga. Den som är föremål för godhet kan vara helt ovärdig att vara föremål för kärlek, ty godheten vill endast göra gott utan all hänsyn till värdighet och ovärdighet. Guds godhet visar sig i att han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Guds godhet är den flödande källa, från vilken alla hans välgärningar ständigt strömmar fram.
Tålamod är att stå ut med otacksamhet och annat ont utan att bli retad. Skonsamhet är tålamod, som länge satts på prov. Att Gud är skonsam innebär, att han inte slår till med detsamma. Det visade han, då han under många mansåldrar hade tålamod med judarna och varje dag stod ut med deras otacksamhet och synder. Hans skonsamhet visade sig i att folkets synder inte gjorde slut på hans tålamod. Han kunde i tålamod stå ut med dem i många mansåldrar, ja, i årtusenden. Själv säger han: Hela dagen har jag räckt ut mina händer till ett mot- strävigt folk (Jes 65:2).
Men aposteln säger att Gud inte bara har utan är rik på dessa egenskaper: godhet, skonsamhet och tålamod. Gud, den allsmäktige, är oändligt mycket högre än vi skapade varelser, och ändå upphör han inte att arbeta med oss orättfärdiga, otacksamma och trotsiga varelser. Detta gör han med den enda avsikten att göra oss gott. Ja, hur rik Gud är på godhet, skonsamhet och tålamod, kan vi människor inte fatta. Man rent av tvivlar på att det finns en Gud, som hatar synden, eftersom han så länge låter människors ondska bli ostraffad. Sådant tvivel kommer endast av att man inte har förmåga att fatta innebörden av Guds tålamod och skonsamhet.
Men så stor i allmakt och visdom som Gud visar sig i sin skapelse, så stor är han också i nåd och barmhärtighet. Se upp till himlen! Kan du räkna stjärnorna, dessa stora himlakroppar? Kan du mäta upp havets vavatten och räkna dropparna i en stor flod? Men lika stor som Gud är i sina skapade verk, lika stor är han i godhet, skonsamhet och tålamod. Detta är orsaken till, att Gud inte i sin straffande rättfärdighet tillintetgjort en värld, full av synd och otacksamhet.
Vad skall vi då göra, när Gud är så stor i nåd och barmhärtighet? Skall vi vara ännu mer hänsynslösa och trotsa honom och synda mot honom? O nej, Gud bevare oss! Aposteln frågar: Eller kanske du tror att man kan ringakta Gud, därför att han är så rik på godhet och skonsamhet och tålamod? Vet du då inte att Guds godhet vill driva dig till omvändelse? Ringaktar du Gud? - Det gör du, när du lönar hans godhet med fortsatt liv i synden, när du tanklöst glömmer allt det goda som Gud ger och detta inte får hejda dig i loppet och föra dig till omvändelse. Om nu Guds godhet varit av begränsad omfattning, kanske det varit mindre farligt att förakta honom. Men att förakta en så mild och nådig Gud, det tar en ände med förskräckelse.
Vad är Guds egentliga mening och allvarliga vilja, då han visar oss så stor godhet, skonsamhet och tålamod? Aposteln svarar: Att driva dig till omvändelse. Det är din omvändelse Gud syftar till med sin godhet och skonsamhet - en sinnesändring, som gör att du ångrar att du syndat mot en så nådig Gud och så länge föraktat honom. Du vänder då tillbaka från dina villostigar och söker nåd och förlikning med honom och blir hans för hela ditt liv. Detta är att omvända sig. När detta inte sker, föraktar du Gud och hans stora godhet. Du förstår inte - ditt sinne är så förmörkat, fördärvat och förvänt, att du inte kan förstå att Guds godhet vill driva dig till omvändelse.
Var är du? Var är du? Ack, trives du än Därute i synden och flärden? Föraktar du ännu din himmelske vän, Fördjupande dig uti världen, Den värld, som är fjärran från Herren? Var är du? Var är du? Ack, har du förstått, Att endast i Sonen är livet, Och därför så arm och eländig du gått Åt honom på nåd dig ock givit Och funnit förlossning i blodet?