(3) I boken "C.O Rosenius - hans lif och verksamhet" finns citerat många av de brev Rosenius skrev. Denna "intervju" med Carl Olof Rosenius bygger i huvudsak på den boken men också något från "Husandakt". Hade man fått möjlighet att göra en intervju med Carl Olof så hade kanske dessa frågor som Mats Giselsson valt att lyfta fram ställts.

Intervjun är fingerad och skriven av Mats Giselsson. Tryckt med tillstånd av honom. Jag har valt att lyfta fram delar av den.

-Jag föddes som det tredje barnet i familjen den 3:e februari 1816 i Nysätra församling cirka 7 mil norr om Umeå. Vi flyttade ganska ofta för min far Anders Rosenius, som var präst, blev ofta förflyttad av stiftets ledning.

-Jag minns, att jag ofta gick för mig själv ute i skogen. Det hände att jag brottades med tanken, att det kanske inte alls finns någon Gud, att det var påhitt alltihop.En gång fick jag för mig att jag skulle få ett bevis på det. Jag band en ögonbindel för ögonen. Kunde jag gå rakt fram till knuten av ladugården, då kunde jag vara övertygad om att det finns en Gud som kan leda mig rätt.

-När jag gått en bit var det som om en osynlig hand hindrade mig. Jag stannade och tog av mig bindeln. Ett steg till och jag hade fallit ner i en öppen brunn. Det tyckte jag var ett övertygande bevis på att Gud finns.

-En gång när jag var 15 år och skulle äta frukost tog jag en gammal bok som låg på bordet och tittade i den. "Doktor Erik Pontoppidans härliga trosspegel" stod det som titel. Jaha, då är det väl bäst att spegla sin tro, tänkte jag och började läsa.
- jag minns också att jag ofta gick ut i skogen, tog med mig mat och satte mig och läste Bibeln och Luthers skrifter.

-Ja det var vid en gudstjänst med nattvard. Biskopen sa att han blev ledsen av att höra min predikan. Efteråt vid middagen kallade han fram mig inför prästerskapet och sa, att både han och hans familj kunde gå till nattvarden. Jag hade predikat mot gärningarnas rättfärdighet och framhållit trons rättfärdighet. Biskopen höll nu ett långt tal, där han försökte stödja sig på Bibeln för att visa att gärningar är nödvändiga för att vi skall bli saliga. Jag gick emot biskopen och visade att frälsningen inte beror på oss och vad vi gör utan på vad Kristus gjort för oss.

-Han blev tyst. Men när jag flyttade från Härnösand önskade han mig frid och välsignelse.

- Jo visst har jag det. I slutet av maj 1839 kom jag till Länna utanför Stockholm för att undervisa två söner till en grevinna. Där fanns ingen som jag kunde dela min tro med. Jag började starkt tvivla på att Gud finns, för han hörde inte mina böner om att kunna fortsätta mina studier till präst. Jag mente, att det var så självklart att jag skulle bli präst, så jag inte behövde be att Guds vilja skulle ske. När jag såg att Gud inte hörde min bön började jag tänka att det inte finns någon Gud. Särskilt minns jag en kväll då jag bad på mina knän i mitt lilla rum. Plötsligt reste jag mig och sa:"Vilken galenskap! vem pratar jag med? skulle Gud finnas här i mitt lilla rum? Nej, vilken dårskap!" Men det var en annan fråga som jag också brottades med.

- Det var om Bibeln innehåller Guds ord. Jag fick hjälp av en engelsk präst som hette Scott i Stockholm. Men efter ett tag var det som tidigare: vem vet? vem vet? tänkte jag. En vecka senare sökte jag upp Scott igen. Scott mente, att fiendens makt beror på att han förvirrar våra tankar. Han vill inte vara med på grundlig forskning. "Skriv därför upp på ett papper allt vad som talar mot och allt som talar för att Bibeln är Guds ord", sa han. Tre dagar senare var jag fullständigt övertygad om att allt i Bibeln hade gudomligt ursprung och var sant. Jag blev så glad. "Allt är sant, helt sant, gudomligt sant och allt är kvar, som jag sörjt som förlorat!" Nu såg jag ännu tydligare än förr. Nu trodde jag på syndernas förlåtelse.

- Ja det stämmer. Dels var det många, inte minst präster, som mente, att jag inte hade någon kallelse att förkunna Guds ord. Jag hade ju tänkt bli präst, men Gud satte hinder för det. Det var säkert för att Gud bestämt att jag skulle arbeta för honom på ett större fält.

- Så länge Jesus är där.

- Så länge människor föds på nytt där, för det är inget verk av djävulen. Han som är Livet, och bara Han, kan föda människor på nytt.

Tillbaka till början!