Jesus sade till Petrus: Följ mig! (Joh 21:19).

Nu begär den store Herren inget mindre än en tjänst av den stackars Petrus och kallar honom till herde för sin hjord, till tjänare och medarbetare. Samma nåd ger han alla sina vänner men i olika uppgifter. Alla kallas vi till Kristi efterföljare och tjänare, till att göra och vara mot andra detsamma som han är mot oss. Till alla som älskar honom säger han: Följ mig! Och detsamma säger Paulus: Försök nu handla som Gud; ni är ju hans älskade barn. Lev var dag i kärlek, så som Kristus älskade er och utgav sig själv för er (Ef 5:1-2). Kristus säger: Jag har kommit för att de skall äga liv och äga det i överflöd (Joh 10:10). Vad jag har, det skall även du ha. Fattas dig något, så skall det också fattas mig. Men här har du min rättfärdighet och med den liv och salighet. Ingen synd skall fördöma dig och inget ont övermanna dig. Du kan vara alldeles trygg i evighet. Så länge jag är rättfärdig och lever, så länge skall även du vara rättfärdig och leva för min skull.

Då Kristus säger detta, vill han att även vi med samma kärlek till nästan skall säga: Se här, min käre bror! Jag har mottagit min Herre och all nåd och salighet i honom. Låt mig nu få tjäna dig, så som han har tjänat mig. Tag du, vad jag har, så som jag har fått, vad han har. Jag vill inte hålla på mig själv och kalla något mitt utan helt vara dig och alla människor till tjänst för min käre Herres skull, som gjort och var dag gör mig så mycket gott. Att så handla det heter att vara en Kristi efterföljare, som inte längre lever för sig själv utan för honom som dog och uppstod för oss (2 Kor 5:15). Detta är vår livsuppgift som kristna.

Men hur går det då med tillämpningen? Det är inte nog att veta detta, det skall också praktiseras var dag i verk och gärning. Vi misströstar, när vi känner vilka berg av hinder som reser sig och inte vet om det är till någon nytta att tala något mer om dessa ting. Är det då någon som riktigt tror att Kristus så älskar och tjänar oss, att han bryr sig om vår bristfälliga tjänst och har behag till den? - Ja, det finns förblindade själar, som lever i falsk tro och menar att gärningarnas eget värde är så stort, att Gud älskar dem för gärningarnas skull. Det är en förskräcklig tro, och djävulen uppmuntrar den.

Men granskar en människa sina goda gärningar i Guds ords ljus, skall hon finna, att inte en enda gärning är ostrafflig eller behagar Gud. Vi måste ha förlåtelse även för våra bästa gärningar, om vi inte skall bli fördömda för dem. Gärningarnas eget värde kan inte behaga Gud, men om Gud för sin Sons skull tycker om oss, kan han också låta en kärlekstjänst behaga sig. Gärningen har då värde för hans ord och befallning, då han sagt sitt ja till den. Den har värde för hans skull, som bjudit oss utföra den, och då är det en tjänst i glädje.

Vi är benägna att se på gärningens beskaffenhet. Är det en obetydlig och oansenlig gärning, kan vi inte tro att vi gläder Kristus med den. Detta är den plåga som alltid hör samman med den rätta läran om gärningarna, så att man kan misströsta om att kunna uträtta något med denna lära. Det är egentligen den svarta, olyckliga otron, hedningen i hjärtat, som hindrar de troende från att med glädje och flit göra det goda. Så mycket älskar de ändå sin Frälsare, att om de bara riktigt trodde att det är honom de får tjäna, skulle de ge sig iväg hur långt som helst för att göra det.

Om han i synlig gestalt kom till oss och bad om mat och kläder, skulle vi verkligen inte spara någonting för honom utan plocka fram det bästa vi hade. Men då han i sitt ställe skickar en fattig människa, som behöver mat, kläder och pengar, då blir man mycket tveksam. Kunde vi då tro att Jesus står bredvid, ser på oss och säger: Allt vad ni gjorde mot en av dessa mina minsta bröder, det gjorde ni mot mig (Matt 25:40), med vilken glädje skulle vi inte då låna och ge allt vad den fattige behöver! Men då vi inte riktigt tror att Jesus står bredvid och ser vårt handlande, har vi inte heller den rätta lusten att göra det goda.

Har du i tron dig givit först åt denne vännen kär,
O, giv dig sen i kärleken åt dina bröder här!
Giv lärdom, varning, råd och tröst, giv villigt vad du har,
Och märk och lär: ju mer du ger, dess mera har du kvar.


I härlighet och majestät en dag han komma skall
Och lägga hela jordens krets ned för sin fotapall;
O, månne du skall ångra då, om här du honom tjänt
I trohet med det pund, som han jämväl åt dig förlänt?

Publiceras med tillstånd från Mats Giselsson och BV-Förlaget