Rosenius om förtalets synd (15.)
Den som bryter andras lås och borttager penningar
och sedan straffas med fängelse, eller den som utgjuter
människoblod och sedan avrättas, den håller man för en grov
brottsling. Men den som blott talar, blott rör sin tunga i ett
förtroligt samtal, om han ock därunder från sin nästa bortsjäl,
vad som var honom mycket dyrbarare än penningar, ja, ofta
dyrbarare än livet, nämligen hans goda namn och rykte, icke
räknas han i denna världen för någon stor brottsling, icke
straffas han vid pålen eller avrättsplatsen. "Det var ju blott
några ord" säger man, "ett lätt väder som övergick i tungan."
Så heter det i världen. Men märk, hur annorlunda Guds ord
talar. Där heter det: "Var icke en örontasslare och förtala
icke med din tunga; ty det är skändligt att vara en tjuv; men
det är ännu mycket värre att vara en belackare." Och åter:
"En tjuv är icke så ond som den som talar lögn. På de sista
kommer de båda i fördärvet."
Texten är som ni kan se gammal. Jag har ändå valt att
låta den vara kvar i sitt gamla ursprung. Det gäller även
bibelorden sist.
|